Hur tänker en torterare?

7 mars 2007

Stanford Prison Experiment

Stanford Prison Experiment

Stanley Milgrams forskning om lydnad tillhör de mest tongivande experimenten som gjorts inom psykologi under 1900-talet. Och det med rätta: Milgram visade att vi inte besitter någon inneboende godhet, utan lätt kan fås att påtvinga andra smärta så länge en auktoritet säger åt oss att göra det. (En kort sammanfattning finns hos PsyBlog.)De flesta av oss föreställer sig nog att vi i samma situation som torterarna i Abu Ghraib skulle handlat annorlunda. Vi skulle inte stått där skrattandes framför halvnakna fångar med ögonbindlar, och istället för att ta foton skulle vi tagit upp saken med våra överordnade. För den sortens ondska krävs väl en inneboende sadism, en perverterad kultur, eller yttre tvång?

Men då lurar vi oss själva.

För vad Milgram visade var att fullt normala studenter med minimala påtryckningar var villiga att ge dödliga elchocker till andra människor. Mysteriet med torterare i Irak, Chile, Tyskland eller vilka andra platser som helst är inget mysterium: att påtvinga andra människor smärta, eller till och med döda dem, är just vad de flesta av oss skulle göra i samma situation. Ondskan är banal.

Det är också precis vad Chicago Readers långa artikel om Tony Lagouranis visar. Han är en före detta tolk och förhörsledare från den amerikanska armén som nu berättar om sina upplevelser i Irak och Abu Ghraib. De som ledde förhören var inga monster, utan högst vanliga amerikanska medborgare. Det är också det som gör Abu Ghraib skrämmande, för det visar att de flesta av oss skulle göra precis samma sak i samma situation. Visserligen kom order uppifrån, visserligen var det en pressad situation där soldaterna dagligen kunde få se sina vänner dödas eler skadas, och visserligen fanns vissa regler och gränser, men i slutänden betedde sig torterarna i Abu Ghraib precis som förväntades av situationen. När detta kombinerades med (en delvis medveten) brist på kontroll från utomstående, en känsla av att man behövde ta i med hårdhandskarna mot en ny fiende, och inga konsekvenser för den som följde reglerna ledde detta till Abu Ghraib.Philip Zimbardo, en av de ledande forskarna på auktoritet och upphovsmannen till “The Stanford Prison Experiment”, kommer snart ut med en bok på ett liknande tema: The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil. Han har i en artikel på PsyBlog sammanfattat tio lärdomar från Milgrams forskning.

Det är lätt att se parallellerna mellan dessa och vad som hänt i Irak och Aghanistan. Från nummer 1, “prearranging some form of contractual obligation” (i form av militär disciplin och anställningsavtal), till nummer 10, “Offering a ‘big lie’” (kriget mot terrorismen)

Mest förvånande är att soldaterna insåg att många av fångarna var oskyldiga (så många som 70-90% enligt en rapport från Röda korset) och att många av deras uppgifter antingen var felaktiga eller vilseledande (som hur många av motståndsmännen som kom från utlandet, baserat på så lösa grunder som i vilket land böcker var tryckta) och ändå fortsatte. Men eftersom ingen av de inblandade – förutom irakierna – behövde ta konsekvenserna av sitt beteende fortsatte de. Brist på återkoppling och information, oavsett om det gäller soldater, journalister eller forskare, har lätt den effekten, speciellt när det gäller att handla för ett högre mål.

Så vad ska man göra om man vill undvika att samma sak händer igen? Efter att bilderna från Abu Ghraib kommit ut försvarade vissa personer USA med att detta inte kunde räknas som tortyr, och att kriget mot terrorismen krävde dessa medel. I det första har de fel, eftersom psykologisk tortyr har minst lika stora konsekvenser som fysisk tortyr (och pressen har knappast bilder på allt som skedde i vare sig Abu Ghraib eller Afghanistan). Men det andra argumentet pekar på att man alltid bör vara på sin vakt när folk börjar tala om att vissa mål rättfärdigar tvivelaktiga metoder.

Så hur tänker en torterare? På samma sätt som vi andra.

UPPDATERING: Zimbaro uttalade sig i samma ämne tidigare i veckan när han höll sitt avskedstal på Stanford:

Zimbardo said [that the] abuses committed by Army reservists at Iraq’s Abu Ghraib prison weren’t isolated incidents by rogue soldiers. Rather, sadism was the inevitable result of U.S. government policies that condone brutality toward enemies, he said.

Individual military personnel — those who stripped prisoners and leashed them like dogs — are only as culpable as the people who created the overall environment in which the soldiers operated, Zimbardo told undergraduates enrolled in Introductory Psychology.

Chicago Reader: Confessions of a torturer
The Situationist: Situational Sources of Evil, part III
PsyBlog: Stanley Milgram: Obedience To Authority Or Just Conformity?
New Scientist: Psychological torture ‘as bad as physical torture’
The Economist Blog: Trailing the truth
SF Gate: ”Psychology of evil” professor delivers final Stanford lecture

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: