Archive for april, 2007

Gudsmaskinen

27 april 2007

 

krishna-christ_small.jpg

Kan vetenskapen fånga gud? Ja, säger vissa: stimulera hjärnan med tillräckligt kraftfulla elektroder och ut kommer visioner av Jesus, Krishna, Muhammed och andra religiösa figurer.

I Slates specialnummer om hjärnan skriver John Horgan om metoderna som använts för att experimentera med religiösa upplevelser. Och trots att vetenskapsmän traditionellt är ateister har de förvånansvärt många angreppssätt. Allt från inopererade elektroder, genterapi, piller och LSD.

Man kan fråga sig vad som är värst – en framtid där vetenskapen förklarat minsta detalj av religiösa upplevelser, eller en framtid där religiösa kan uppleva guds närvaro genom massproducerad teknik. Inte för att dessa två alternativ utesluter varandra.

Slate: How to wire your brain for religious ecstacy

10 enkla steg till fascism

26 april 2007

Naomi Wolf skriver i The Guardian om hur man går från demokrati till fascism, i tio enkla steg. Enligt henne är det följande:

  1. Invoke a terrifying internal and external enemy
  2. Create a gulag
  3. Develop a thug caste
  4. Set up an internal surveillance system
  5. Harass citizens’ groups
  6. Engage in arbitrary detention and release
  7. Target key individuals
  8. Control the press
  9. Dissent equals treason
  10. Suspend the rule of law

Revolutioner och maktövertagande diskuteras förvånansvärt ofta i amerikansk politik – antingen för att USA grundades genom väpnad revolt, eller för att landet varit inblandat i en lång rad regimskiften i andra länder – och Naomi Wolf är inget undantag:

As difficult as this is to contemplate, it is clear, if you are willing to look, that each of these 10 steps has already been initiated today in the United States by the Bush administration.

Nu kan man tycka att Wolfs beskrivning är överdrivet alarmistisk, men exemplen hon nämner är tillräckligt väldokumenterade och omfattande för att tendensen ska oroa. Det är betydligt svårare att beskriva Clintons eller Bush d.ä.:s år vid makten på samma sätt, även om mycket av infrastrukturen redan fanns där.

Den amerikanska demokratin är betydligt starkare än Wolf vill göra gällande, och eftersom Bush har mindre än två år kvar vid makten så är det tveksamt hur mycket handlingsutrymme han har, och hur mycket han kan fortsätta driva utvecklingen.

Men Wolf har helt rätt i att diktatur inte införs över en natt. Och det är skrämmande nog att över huvud taget behöva fundera över var man drar gränsen till fascism när man diskuterar president Bushs politik.

The Guardian: Fascist America, in 10 easy steps

Logiska förklaringar av popmusik

11 april 2007

Mims diagram #5

Amerikansk nöjespress tar sin underhållning seriöst. Helt i linje med Steven Johnsons resonemang i boken ”Everything bad is good for you” ger sig Village Voice i kast med att förklara rapparen Mims senaste hit, ”This is why I’m hot”.

Att analysera en Billboard-etta visar sig kräva Venn-diagram, metaanalys (den självrefererande raden ”I could sell a mil’ sayin’ nothin’ on a track”) och en historisk undersökning av metaforen ”I’m hot like _____”. Vem anade att det dolde sig såna djup i listettor?

Nu väntar vi spänt på en liknande analys av The Ark.

Village Voice: Hot Hot Heat – A graphical dissertation on the number one song in America

Den eviga återkomsten, IV

11 april 2007

Kopieringsskydd, one hit wonders, klagomål på högljudd musik – låter det bekant? Tänk 1907 snarare än 2007.

Phonograph ad

New York Times har en artikel om Thomas Edison och den tidiga grammofoneran och likheterna med dagens värld är många. Grammofonen var ett teknikgenombrott som gjorde det möjligt för vanliga personer att lyssna på musik hemma, något som tidigare varit förbehållet de allra rikaste och som reklamen för Edisons fonograf naturligtvis spelade på. Detta är kanske den mest slående skillnaden: idag är inspelad musik i alla former lika vanligt förekommande som luft, inte minst tack vare bolag som Muzak Corporation.

Annat i artikeln är mer bekant. Edison ansåg att hans eget format var överlägset, och förbjöd försäljningen av en adapter som gjorde att hans skivor kunde spelas på konkurrenterna Victor och Columbias spelare. För att lyssna på Edison-musik krävdes alltså en Edison-spelare: en tidig form av kopieringsskydd (som på sikt var lika framgångsrikt som dagens försök).

Edisons åsikter inskränkte sig inte till det tekniska området. Som chef både för tekniken och skivutgivningen hade han starka åsikter om vilka artister som borde säljas. Jazz – “he dying moan of dead animals”, Rachmaninoff – “a pounder”, och så vidare. Istället föredrog Edison att satsa på okända – och betydligt billigare – artister som enligt den halvdöve Edison var minst lika bra som toppstjärnorna. (Den cyniske ser ett eko av detta i dagens Idol-tävlingar.)

Klagomål på volym låter också bekant för den som känner till dagens ”Loudness wars”: publiken ville ständigt ha “louder and still louder records. (…) anyone who really had a musical ear wanted soft music.”

En sista tröst är att fenomenet med one-hit-wonders inte är någon nyhet, utan redan den tidiga skivindustrin präglades av oförutsägbara hitlåtar och en oförutsägbar smak hos allmänheten. Särskilt mycket har inte ändrats mellan “Boten Anna” och “The Prisoner’s Song”.

New York Times: Edison the Inventor, Edison the Showman