Mat

2 maj 2007

You are what you eat

Michael Pollan, författare till The omnivore’s dilemma och en uppmärksammad artikel om mat och bantning (”Eat food. Not too much. Mostly plants.” – förmodligen de kortaste kostrekommendationerna någonsin) har skrivit en artikel i New York Times Magazine som handlar om jordbrukspolitik, fetma och klass. Ointressant? Inte om man ser till det faktum att de fattigaste i USA också är de fetaste, i rak motsats till de historiska förhållandena, då de fattigaste snarare riskerade att svälta ihjäl.

Vad är förklaringen? Adam Drewnowski från University of Washington undersökte för några år sedan hur många kalorier per krona olika varor i en normal butik innehåller. Resultatet var oväntat nog att den mest bearbetade maten innehöll mest kalorier per krona: läsk, kakor och annan färdigmat, snarare än morötter, fruktjuice och andra råvaror. Så den som är fattig får mest mat för pengarna om man köper just bearbetade produkter med mängder av (tomma) kalorier. (Att många butiker i USA har dåligt utbud av frukt och grönt hjälper naturligtvis inte heller.)

Men det svaret skapar en annan fråga: hur kan behandlad, förpackad och marknadsförda produkter vara billigare än matvaror som bokstavligen växer på träd? Svaret är jordbruksubventioner. Bidrag till majsodling gör majssirap till en billig och utbredd produkt, och resultatet är att i princip all behandlad mat innehåller stora mängder kalorier från sötningsmedel.

Så jordbrukspolitik, som i regel lämnas till små intressegrupper och som inte tas upp i den allmänna politiska debatten, kan ha långtgående konsekvenser för hälsa och samhälle. Man undrar vilka effekterna är i Sverige och EU, med tanke på minst lika omfattande jordbrukssubventioner och inte minst arga franska bönder.

Ett helt annat problem har Justin Droms som för Good Magazines räkning har provat att äta veganmat en månad. Förutom att vara underhållande –

”This might be the worst thing I’ve ever put in my mouth, I think an hour later as I try a fingerful of vegan mayonnaise. Some “analogues,” as Vegan Action describes these food substitutes, taste a little off to the recovering meataholic. The mayonnaise, for one, tastes like vinegar-flavored Jell-O, and if you’ve ever thought to yourself, “Hey, I’d really like to eat some cat vomit,” then vegan ham is for you.

– så ger Droms en inblick i det amerikanska förhållandet till mat: straffet för att äta icke-vegansk mat är att äta ett vitkålshuvud:

Suffice it to say, eating a cabbage is precisely as unpleasant as it sounds and, as such, is a great motivator—I never broke the diet again, and now highly recommend the technique for child-rearing.

New York Times Magazine: You are what you grow
Good Magazine: Cold Turkey

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: