Mänskliga rättigheter, politik och globalisering

6 juni 2007

För snart två veckor sedan släppte Amnesty sin årliga rapport om de mänskliga rättigheterna i världen. För den som följer utrikesrapporteringen är det inga större nyheter. Från stening i Iran, tortyr och fångläger i Guantanamo, kriget i Darfur, till mer bortglömda övergrepp i Filippinerna, Kina, Ryssland och en lång rad andra länder. Den sammantagna bilden är dyster, och de få ljuspunkterna – EU:s hållning mot ”renditions”, FN:s fördrag om lätta vapen – lyser inte särskilt starkt.

I förordet till årets rapport uttalar sig Amnestys generalsekreterare Irene Khan om effekterna av globalisering och företags betydelse för de mänskliga rättigheterna, vilket fått Karin Rebas på DN:s ledarsida att gå i taket och skriva att Amnesty ”mer och mer börjat likna en social rörelse med vänsterprägel.”

Detta är inte en beskrivning som stämmer särskilt väl med innehållet i rapporten. Läser man exempelvis avsnittet om Indien eller Kina är fokus i hög grad på det som Rebas efterlyser: tortyr, dödsstraff och samvetsfångar. Och det som tas upp i samband med ekonomiska rättigheter handlar om konkreta övergrepp och inte någon ”ytlig globaliseringskritik”:

Several states witnessed periodic protests against acquisition of land and other resources for mining, irrigation, power and urban infrastructure purposes. Such developments were associated with forced evictions, harassment, arbitrary detentions, excessive police force and denial of access to justice.

• In January, 11 adivasis were killed when police fired into demonstrators protesting against the displacement that would be caused by the proposed Tata Steel project in Orissa.

• In April, police used excessive force against activists staging a protest fast in Delhi against displacement caused by the Narmada dam project; some protesters were detained.

Liberaler talar ofta om skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter, men den som blivit skjuten till döds struntar förmodligen i om det var för rätten till ekonomiskt inflytande eller för någon av de rättigheter som liberaler räknar som negativa.

Man kan tycka vad man vill om Amnestys allt bredare arbetsområde, men en av Amnestys styrkor genom åren har varit just det förutsättningslösa arbetet mot människorättskränkningar. Amnesty har kritiserat Kina, Kuba, USA och Sverige när de kränkt mänskliga rättigheter. Och nu när internationella företag påverkar människorättsarbete och när kommersiell eller ekonomisk hänsyn leder till att enskilda människors rättigheter kränks är det helt rätt att Amnesty lägger sig i.

Jag gissar att Rebas och DN:s svar är att globalisering och frihandel gör att alla får det bättre på sikt. Det är en vacker tanke, men man behöver inte leta särskilt länge för att hitta exempel på tvångsarbete, inskränkta rättigheter och diskriminering som en följd av Kinas ekonomiska tillväxt. Det lustiga är att att samma argument känns igen från vänsterhåll, där åtskilliga försvarar Kuba på precis samma grund: det är bättre där nu än förr och på sikt kommer allt bli bra. I båda fallen finns en stor blind fläck för övergrepp på de mänskliga rättigheterna, och i stället sätter man sin tro till Castro respektive globalisering.

Faktum är att en av de få direkta referenserna till globalisering i förordet handlar om USA:s tortyrflygningar och hemliga fångläger. Vi får hoppas att det inte är den sortens globalisering som Rebas ställer sig bakom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: