Mediauppmärksamheten kring Apples iPhone vägrar envist att lägga sig. (I Sverige har hysterin mest märkts på macsajter och på näringslivssidorna, men det lär ändras när iPhone väl kommer till Sverige.) Den har till och med varit så komplett att den lett bort uppmärksamheten från Apples kommande operativsystem, Leopard. Det släpps i oktober, och tidigare har spekulationerna haglat vid den här tidpunkten.
Apple har mest putsat och finslipat på innehållet, trots enträgen kritik om grundlig omgörning från vissa håll. En av de intressantare nyheterna är dock något som det ryktats om i åratal, nämligen ”Stacks” (mer känt som ”piles”).
I korthet är Stacks ett sätt att placera flera dokument eller program i ett mellanting mellan en mapp och en hög av ikoner. Tanken är att hamna närmare hur man jobbar med papper i verkligheten, så att man kan bli lika slarvig och förvirrad över dokumenthögarna i datorn som de på ens skrivbord, men animerat och i 3D.
Det är definitivt ett steg mot en ”spatial Finder”, men Apple verkar ha föredragit ögongodis (QT-film), exempelvis i form av transparens i menyraden, över funktionalitet.
Dan på Adaptive Path studerade ”piles” för sin masters-tes, och han har åtskilligt med kritiska synpunkter på Apples lösning:
Looking over the new Stacks feature, I find few of these design principles being used. Granted, no one at Apple asked me, but I have to wonder how much the designers looked at physical piling behavior before creating Stacks. Most of my principles are fairly obvious with even a brief study of piling behavior.
Det vore inte första gången Apple slarvar bort ett klockrent koncept. Spotlight är i sin nuvarande skepnad långt från den revolution Apple utlovade. Apple är förmodligen det företag som tar användbarhet och gränssnitt mest på allvar, men de senaste åren har de haft en tendens att premiera yta över innehåll. Man får hoppas att de skärper sig till den färdiga versionen av Leopard.
Adaptive Path: Stacks and Piles
false messiah 