Archive for mars, 2007

Musiklänkar (repris)

19 mars 2007

 

Kim Tae Eun - Circle Drawing

Kim Tae Eun: Circle Drawing
Mer vinylspelarkonst från VVORK.

BLDGBLOG: Cover Bands Of Space
Brian Eno + miljöljud + coverband =

Instead of another Led Zeppelin cover band, you book a Times Square cover band for your daughter’s Bat Mitzvah; they play the traffic, voices, and horns of a typical Times Square day, for hours. Even lifetime Manhattanites can’t tell the difference.
Or an International Space Station cover band, playing for you, live, acoustic versions of the Station’s lonely clicks and whirs.

Ars Technica: Musicload: 75% of customer service problems caused by DRM
Tyska Musicload sällar sig till raden av digitala musikaffärer som är skeptiska till kopieringsskydd. De såg 40% försäljningsökning för de artister som valde att sälja utan DRM. Steve Jobs, EMI och Warner har redan hakat på – vem kommer härnäst?

Listening Post: Jenner: $50 Per Year from Every Music Fan Would Save/Reinvent Music Industry
Peter Jenner, manager åt Pink Floyd, The Clash, med flera, föreslog nyligen på SXSW att musiklyssnare skulle betala $50 om året för att få tillgång till all musik som nånsin spelats in istället för att betala för skivor, nedladdningar och så vidare. Skulle enligt honom ge större inkomster till branschen.

Ars Technica: Acoustic Cloaking
Det är ingen brist på forskning på att göra saker osynliga, inte minst med tanke på de militära tillämpningarna. Går det att göra samma sak för ljud? Ja och nej – det fungerar delvis för tvådimensionella föremål.

MindBlog: The brains of musicians are different…
Musiker är bättre på att dela linjer på mitten jämfört med normala personer. Vad innebär detta? Att musikers hjärnor är något mer dominerade av högerhalvan, och att musikalisk träning har effekter på mer än bara hörselsinnet.

Annonser

Musiklänkar

16 mars 2007

 

Vinyl

VVORK: Vinyl
Vinylskiva av is. Konstverk av Lyota Yagi.

TechCrunch: SNOCAP Announces Alliances with Major Labels
Tidigare har SNOCAP sålt musik på Myspace, men mest för små artister. Nu har SNOCAP skrivit kontrakt med bland annat Sub Pop (ägda av Warner) om att sälja oskyddade mp3-filer via Myspace. Uppenbarligen är det fler än Steve Jobs som insett att DRM inte är något plus för konsumenter. Myspace har förmodligen en chans att bli en seriös konkurrent till iTunes Music Store.

JSViz: Music Recommendations
Visualisering av musikrekommendationer, via javascript och Amazons försäljningsdata. (via)

Hyperdub: Burial
Årets album 2006 om man får tro The Wire. Den som har minsta intresse av dubbig elektronisk musik eller vad som händer inom engelsk dansmusik bör köpa.

Greg Costikyan: Information Wants to Cost a Buck
Intressanta idéer om hur musikbranschen skulle kunna fungera, i ljuset av Viacoms stämning av Youtube. Costikyan sätter fingret på vad som ändrats med ny teknik: idag är det lätt att mångfaldiga exemplar till skillnad från tidigare, och därför behövs inte skivbolag för detta. Hans svar? Mekaniska rättigheter, i stil med vad som betalas för radiospelningar. (Dessutom har han en bra genomgång av hur skivbolagen (inte) betalar sina artister.)

Create digital music: Pandora’s Founder on Decoding Taste and Promoting Indie Music
Create digital music: If Streaming Rates Stand, “We’ll Have to Shutter”, Says Pandora Founder
Intervju med Pandoras grundare. Hans syn på ersättningar för att spela musik över nätet är inte riktigt lika positiv som Greg Costikyans. Det kan å andra sida bero på att de föreslagna nivåerna är fem gånger så höga som för exempel satellitradio.

Mixing Memory: What Does Your Music Say About You?
Det finns en massa fördomar om vilken slags personer som lyssnar till olika slags musik: hårdrockare gillar öl, bilar och att slåss, jazzlyssnare är svåra konstnärstyper i svart polo, folkmusiker är jordnära, hiphopare gillar bling, och så vidare. Men det verkar som det faktiskt finns en koppling mellan personlighetstyp och musiksmak, som delvis stämmer med schablonerna.

Social Forces: The Effect of Country Music on Suicide
Gör countrymusik att folk tar livet av sig? Ja, åtminstone om man får tro Jim Gundlach och Steven Stack.

Ett instrument för långa toner

13 mars 2007

Christian Marclay accordian

”En gentleman är en man som kan spela dragspel, men som låter bli.”

(via VVORK)

Apple satsar på geststyrning?

12 mars 2007

Minority Report interface

Allt sedan Apple introducerade iPhone har rykten om nya gränssnitt gått varma. Gissningar om allt från video-iPods med samma gränssnitt som iPhone till att Apple kommer att introducera tryckkänsliga skärmar. Och naturligtvis de evigt återkommande ryktena om en tablet-dator från Apple. För musikerna finns också rykten om att Logic 8 kommer att ersättas av en geststyrd Protools-dödare.Inte minst har alla spekulationer fått fart av Jeff Hans demos av multitouch-teknik, och liknande interaktionsmetoder kan ses i Apples iPhone-keynote.Vissa av ryktena har dock fått fastare form. Enligt Ars Technica letar Apple efter en ”multitouch display engineer”, och Apple har också ett antal patent på geststyrda gränssnitt (och mer här). Arvet efter Newton gömmer sig i OS X i form av Inkwell, så Apple har redan erfarenhet av geststyrda gränssnitt.

Så frågan är vad allt detta innebär? Leopard, nästa version av OS X, sägs vara nära releasedatum. Men om inte Apple har hållit geststyrning hemligt för ett par tusen betatestare så verkar det osannolikt att det kommer ett helt nytt geststyrningsgränssnitt i Leopard. Å andra sidan har de lyckats med liknande sekretess förr.

Gissningsvis är geststyrning något som kommer att introduceras gradvis, via iPhone och framtida iPods snarare än på bred front. Om inte annat för att geststyrning fungerar bättre med gränssnitt som ryms i en hand än för de 30tums-skärmar Apple helst vill skylta med. (Om inte annat för att man snabbt tröttnar på att sitta med händerna utsträckta i luften.)

Psykologilänkar

11 mars 2007

 

Muller Lyer Illusion

David Bordwell: This is your brain on movies, maybe
Bordwell och Thompson har en blogg. (Nytt för mig, men de har uppenbarligen hållit på ett tag.) David Bordwell är en av de mest välkända forskarna inom filmvetenskap, och här ger han sig på frågan om varför vi känner spänning i filmer vi sett förut. Hans svar? Precis som med synvillor – som fungerar även om vi känner till dem – sker processen på en låg nivå i hjärnan.

Independent: How I tamed the voices in my head
Uppskattningsvis 4-10% av befolkningen hör röster. The Independent har en artikel om hur en kvinna vid namn Eleanor Longden lärde sig hantera sina röster, efter att först ha blivit intagen på psyket och medicinerad utan egentliga symptom eller besvär från dem.

Wired: A shock to the system
Bota Parkinson genom elektroder inopererade i hjärnan? Ger definitivt begreppet ”mind hacks” en ny innebörd. Och självklart skriver Wired om det. Inte bara det, författaren, Steven Gulie, är den som genomgår behandlingen:

In the days after the surgery, my Parkinson’s symptoms are remarkably diminished. This is called the microlesion effect. Apparently just the swelling from the poking around is enough to make things better for a while. It fades, but it’s awfully encouraging. For about five years now, I’ve been living without hope. This is a nice change.

File22.com: Why the ugly girl is pretty when you’re drunk
Forskning som går ut på att man häller sprit i universitetsstudenter och får dem att bedöma utseendet på personer av motsatt kön kan inte vara fel.

PsyBlog: Revealed: Eight Ways The Media Distorts Psychology
Vetenskapschock! Sex, kändisar och förenklingar driver massmedias rapportering om psykologisk forskning!

Slate: Beauty and the Geek
Vackra personer tjänar mer, blir valda till mer prestigefyllda poster och bedöms som mer intelligenta av andra. Ligger det något i detta, för uppenbarligen behandlas vackra personer annorlunda? Nja:

Markus Mobius of Harvard and Tanya Rosenblat of Wesleyan University, asked volunteers to guess how good they would be at solving maze puzzles under time pressure. Then the subjects were asked to solve as many as possible. Mobius and Rosenblat found that attractive people were more self-confident but did not actually do any better.

Channel 4: Derren Brown videos
Engelska Channel 4 har en serie program med magikern Derren Brown som utsätter frivilliga och allmänheten för allt från tankeläsning, hypnos, ficktjuveri och mycket mer. Otroligt fascinerande videos där han paralyserar folk med hjälp av voodoodockor, får folk att somna genom att hypnotisera dem i offentliga telefoner, ger medicinstudenter tandvärk genom att tala med dem, och mycket mer.

Serier och censur

9 mars 2007

Det var inte helt okomplicerat att producera film på 1930-talet. Många känner kanske till att det i Hollywood fanns ett antal bestämmelser för vad man fick visa och inte visa, den så kallade ”Hays code”. Det var bland annat förbjudet att visa vuxna personer som sov i samma säng, därför alla filmer där gifta par har separata sängar med minst en meter mellan varandra (vilket bedömdes vara det propra avståndet).

Hays code

Mindre känt är att samma sak gällde för serier och animerad film. Där var reglerna ännu hårdare, och det var bland annat förbjudet att visa ouppfostrade barn, nakna bröst (och navlar), framgångsrika brottslingar. Men också ”effiminate men” och sånt som kunde hindra försäljningen till andra länder, så att skämta med Mussolini var också förbjudet.

Orsaken?

We cannot forget that while the cartoon today is excellent entertainment for young and old, it is primarily the favorite motion picture fare of children. Hence, we always must keep their best interests at heart by making our product proper for their impressionable minds. (Leon Schlesinger, Warner Bros)

Cartoonbrew har scannat in en artikel ur tidningen Life från 1939. Fantastiska bildexempel på vad som var förbjudet och vad som var tillåtet, inklusive före-och-efter-bilder på kossor med kläder, mindre nakna sjöjungfrur och annat.

Cartoonbrew: Hollywood Censors Its Animated Cartoons

(När USA väl gick in i andra världskriget övergavs all hänsyn till andra makter, och till exempel Disney producerade flera antinazistiska animationer. Och än i dag är sånt som nakna bröst problematiskt i amerikansk television.)

Hur tänker en torterare?

7 mars 2007

Stanford Prison Experiment

Stanford Prison Experiment

Stanley Milgrams forskning om lydnad tillhör de mest tongivande experimenten som gjorts inom psykologi under 1900-talet. Och det med rätta: Milgram visade att vi inte besitter någon inneboende godhet, utan lätt kan fås att påtvinga andra smärta så länge en auktoritet säger åt oss att göra det. (En kort sammanfattning finns hos PsyBlog.)De flesta av oss föreställer sig nog att vi i samma situation som torterarna i Abu Ghraib skulle handlat annorlunda. Vi skulle inte stått där skrattandes framför halvnakna fångar med ögonbindlar, och istället för att ta foton skulle vi tagit upp saken med våra överordnade. För den sortens ondska krävs väl en inneboende sadism, en perverterad kultur, eller yttre tvång?

Men då lurar vi oss själva.

För vad Milgram visade var att fullt normala studenter med minimala påtryckningar var villiga att ge dödliga elchocker till andra människor. Mysteriet med torterare i Irak, Chile, Tyskland eller vilka andra platser som helst är inget mysterium: att påtvinga andra människor smärta, eller till och med döda dem, är just vad de flesta av oss skulle göra i samma situation. Ondskan är banal.

Det är också precis vad Chicago Readers långa artikel om Tony Lagouranis visar. Han är en före detta tolk och förhörsledare från den amerikanska armén som nu berättar om sina upplevelser i Irak och Abu Ghraib. De som ledde förhören var inga monster, utan högst vanliga amerikanska medborgare. Det är också det som gör Abu Ghraib skrämmande, för det visar att de flesta av oss skulle göra precis samma sak i samma situation. Visserligen kom order uppifrån, visserligen var det en pressad situation där soldaterna dagligen kunde få se sina vänner dödas eler skadas, och visserligen fanns vissa regler och gränser, men i slutänden betedde sig torterarna i Abu Ghraib precis som förväntades av situationen. När detta kombinerades med (en delvis medveten) brist på kontroll från utomstående, en känsla av att man behövde ta i med hårdhandskarna mot en ny fiende, och inga konsekvenser för den som följde reglerna ledde detta till Abu Ghraib.Philip Zimbardo, en av de ledande forskarna på auktoritet och upphovsmannen till “The Stanford Prison Experiment”, kommer snart ut med en bok på ett liknande tema: The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil. Han har i en artikel på PsyBlog sammanfattat tio lärdomar från Milgrams forskning.

Det är lätt att se parallellerna mellan dessa och vad som hänt i Irak och Aghanistan. Från nummer 1, “prearranging some form of contractual obligation” (i form av militär disciplin och anställningsavtal), till nummer 10, “Offering a ‘big lie’” (kriget mot terrorismen)

Mest förvånande är att soldaterna insåg att många av fångarna var oskyldiga (så många som 70-90% enligt en rapport från Röda korset) och att många av deras uppgifter antingen var felaktiga eller vilseledande (som hur många av motståndsmännen som kom från utlandet, baserat på så lösa grunder som i vilket land böcker var tryckta) och ändå fortsatte. Men eftersom ingen av de inblandade – förutom irakierna – behövde ta konsekvenserna av sitt beteende fortsatte de. Brist på återkoppling och information, oavsett om det gäller soldater, journalister eller forskare, har lätt den effekten, speciellt när det gäller att handla för ett högre mål.

Så vad ska man göra om man vill undvika att samma sak händer igen? Efter att bilderna från Abu Ghraib kommit ut försvarade vissa personer USA med att detta inte kunde räknas som tortyr, och att kriget mot terrorismen krävde dessa medel. I det första har de fel, eftersom psykologisk tortyr har minst lika stora konsekvenser som fysisk tortyr (och pressen har knappast bilder på allt som skedde i vare sig Abu Ghraib eller Afghanistan). Men det andra argumentet pekar på att man alltid bör vara på sin vakt när folk börjar tala om att vissa mål rättfärdigar tvivelaktiga metoder.

Så hur tänker en torterare? På samma sätt som vi andra.

UPPDATERING: Zimbaro uttalade sig i samma ämne tidigare i veckan när han höll sitt avskedstal på Stanford:

Zimbardo said [that the] abuses committed by Army reservists at Iraq’s Abu Ghraib prison weren’t isolated incidents by rogue soldiers. Rather, sadism was the inevitable result of U.S. government policies that condone brutality toward enemies, he said.

Individual military personnel — those who stripped prisoners and leashed them like dogs — are only as culpable as the people who created the overall environment in which the soldiers operated, Zimbardo told undergraduates enrolled in Introductory Psychology.

Chicago Reader: Confessions of a torturer
The Situationist: Situational Sources of Evil, part III
PsyBlog: Stanley Milgram: Obedience To Authority Or Just Conformity?
New Scientist: Psychological torture ‘as bad as physical torture’
The Economist Blog: Trailing the truth
SF Gate: ”Psychology of evil” professor delivers final Stanford lecture

Dagens nödvändiga blogginlägg, #2

2 mars 2007

Efter åratal av diskussion har det nu kommit ett förslag om sänkt skatt för hushållsnära tjänster i Sverige. Föga förvånande rycker svensk vänster ut på bred front och vänsterpartiets Josefin Brink kommer med en sågning:

 Skattereduktionen på hushållstjänster är inte den största skattesänkningen regeringen lanserat, men en av de mest ideologiskt tydliga.

Den ideologiska grunden ser ut då här:
1. Offentlig verksamhet är av ondo, privat är av godo.
2. De lågavlönades arbete är för dyrt.
3. Män ska inte befatta sig med hushållsarbete.

Man må tycka vad man vill om den moraliska aspekten – om folk ska städa hemma eller om de ska kunna hyra andra att göra det – men att den ekonomiska aspekten är ett starkt argument mot går inte att komma ifrån.

Detta är en skattesänkning som främst kommer att gynna en liten grupp, som dessutom inte visat sig särskilt villig att betala vita löner, även om de har råd. (Se Maria Borelius.)

Det blir intressant att se om någon kommer med ett välformulerat svar på frågan om inte samma skattepengar gör större nytta i vården eller skolan, speciellt när de låga lönerna där gör det svårt att hitta kvalificerad personal.

Josefin Brink: Låt dem städa de egna dassen!

Dagens nödvändiga blogginlägg, #1

2 mars 2007

Approximationer har ett långt och läsvärt inlägg om Världsbanken och mått på fattigdom:

 För att förstå problemet med Världsbankens siffror rekomenderar jag läsning av rapporten How not to count the poor av Sanjay G. Reddy, and Thomas W. Pogge, båda forskare vid Columbia University. Reddy och Pogges tre huvudpunkter är, enkelt sammanfattade:
1. Världsbanken använder en godtycklig fattigdomsgräns som saknar förankring i människors verkliga behov.
2. Världsbanken tillämpar en omräkning mellan olika länders av köpkraft som varken är tydligt definierad eller lämplig för att mäta fattigdom eller jämförbar över tiden.
3. Världsbanken extrapolerar utifrån begränsade data och skapar därigenom en illusion av precision där beräkningarna i själva verket bygger på en mängd antaganden.

Approximationer: Bortom Världsbankens Lützendimma